Bacillus cereus-sporer i leverantörmjölk. Spridningsvägar och preventiva åtgärder

Forskningsrapport
Nr 4960; 1998-03-25

Av Anders Christiansson

Läs hela rapporten

Sammanfattning av rapporten

Sporer av Bacillus cereus i leverantörmjölk är hållbarhetsbegränsande för svensk konsumtionsmjölk. Detta gäller i synnerhet under betessäsongen men kan också inträffa vintertid. Spridningsvägarna för sporer till leverantörmjölk har undersökts under betessäsongen vid Kungsängens gård, SLU och under stallperioden vid Alnarps Mellangård, SLU samt vid ytterligare 6 gårdar, med olika inhysningssystem. Undersökningarna har bestått dels av fältundersökningar vid ovanstående gårdar, dels av kontrollerade försök i samband med hygienåtgärder, där korna matats med sporer eller spenarna doppats i jordsuspension med förhöjd sporhalt. För att ytterligare detaljstudera spridningsvägar har en molekylärgenetisk fingeravtrycksmetodik (RAPD-PCR) använts för att studera likheter mellan B. cereus-isolat från mjölk och olika miljöer.

Sporhalten i olika fodertyper (kraftfoder, hö, halm, ensilage, fullfoder och gräs) var oftast mycket låg. Medianhalten i samtliga fodermedel understeg 100 sporer/g. Ett enstaka höprov innehöll 45.000 sporer/g. Ensilage, gräs samt kraftfoder innehöll högst några 1000-tal/g. I ett försök utfodrades kor med olika mängder sporer, för att uppnå en hög gödselbelastning. Vid ökande sporhalt i gödsel erhölls ökande sporhalt i mjölken. Först när sporhalten i gödsel var cirka 10.000 - 100.000/g var risken stor att mjölkens sporhalt blev förhöjd till oacceptabel nivå. Vid de halter som påträffades naturligt i foder hade därför foder normalt ingen betydelse som kontaminationskälla.

Luftprovning i samband med mjölkning visade att luften också är en försumbar sporkälla. Sporer kunde påträffas i sköljvatten efter diskning av mjölkningsanläggningarna, men oftast i mycket låga halter, cirka 10 sporer/l eller lägre, som var betydelselösa för mjölkens sporinnehåll. I samband med ett diskproblem kunde emellertid samma stam enligt PCR påvisas i sköljvatten under mer än en vecka vid en gård. Detta visar att mjölkningsanläggningen kan ha betydelse i vissa fall. I ett kontrollerat försök, där en mjölkningsanläggning kontaminerades genom att korna matades med höga sporhalter, visades att sporer fastnar i anläggningen i proportion till sporhalten i mjölken. De överlever delvis vid diskningen och kan därför påvisas i sköljvattnet. Vid disk med låg vattentemperatur (cirka 40-45°C vatten) fastnade mer sporer än vid hög temperatur.

Under betesperioden var den viktigaste kontaminationskällan jord. Högst halt sporer i mjölken erhölls vid fuktig eller våt jord, vid smutsiga drivningsvägar och när spenarna var smutsiga. Hög vattenavdunstning från jorden och låg vattenhalt minskade risken för kontamination. Sporhalten i jord varierade med tid och provtagningsplats mellan 100 sporer/g och 350.000 sporer/g. Med hjälp av RAPD-fingeravtryck visades att identiska isolat kunde påvisas i jord och mjölk, vilket bekräftar att jordnedsmutsning är viktig.

Under stallperioden påträffades mycket låga sporhalter i mjölken (cirka 10/l) från kor i den bundna besättningen respektive lösdriftsbesättningen vid Alnarp. Vid 3 gårdar med lösdrift och liggbås med djupa sågspånsbäddar (5-30 cm) i liggbåsen konstaterades höga sporhalter i sågspånet, ända upp till 450.000/g. Aktiv tillväxt och sporbildning konstaterades här i bäddarna. Höga sporhalter påträffades också i mjölk (upp till 1100/l). Ett starkt samband fanns mellan sporhalt i strö och mjölk för de undersökta gårdarna.

Den viktigast föroreningskällan för mjölken är alltså smutsiga spenar, antigen via jord eller strömedel. Olika spenrengöringsförsök genomfördes därför. I ett försök där gödsel innehöll höga sporhalter visades att den mesta föroreningen kommer från utsidan av spenarna. Vid mycket noggrann avtorkning av spenarna med tvållösning och fuktat papper, följt av torkning med 70% alkohol, erhölls en 76%-ig minskning av sporhalten i mjölken jämfört med avtorkning med torrt papper.

I ett annat försök doppades spenarna i jordsuspension före mjölkning. Avtorkning med vått papper, med eller utan urdragning, samt avtorkning med textilduk med urdragning gav alla en god effekt jämfört med ingen avtorkning alls. Skillnaderna mellan avtorkningsmetoderna var små, men det fanns en tendens till bättre resultat med textilduk. Skillnaden i avtorkningseffektivitet mellan olika mjölkare var stor. Den procentuella sporreduktionen med textilduk jämfört med ingen avtorkning varierade för de olika personerna mellan 45 och 95%. Vid hög sporhalt (260.000 sporer/g i sporsuspensionen) och kletig suspension erhölls endast 56% reduktion vid torkning med vått papper och med urdragning.

Försök, där eventuell överföring av sporer via damm och jordkontakt undersöktes, visade att det finns en risk att mjölkens sporhalt kan bli förhöjd vid användning av kletiga spendoppningsmedel eller spensprayer om korna lägger sig på jordexponerade ytor under torr väderlek. I en fältstudie visades att de första mjölkstrålarna vid urdragning kan innehålla höga sporhalter. Smutsiga kor hade mer sporer i urdragsmjölken än rena kor.

Genom de kontrollerade försöken kunde den mängd förorening som hamnar i mjölken beräknas till cirka 2-4 mg/l och i något fall 10-20 mg/l. Vid höga sporhalter i jorden är det särskilt viktigt med en god spenhygien, eftersom även små jordmängder kan innehålla många sporer. Förebyggande åtgärder i form av översyn av drivningsvägar, drick- och ätplatser, samlingsfållor samt ingångar till betesfällor är då också viktiga. Riskerna för upptrampning och hög sporhalt i mjölken kommer att öka när besättningsstorlekarna ökar.

Normalt är inte B. cereus ett problem under stallperioden, men vi har identifierat ett potentiellt problem vid gårdar med djupa liggbås med mycket strömaterial, som omsätts långsamt. Här behövs ytterligare kunskap om skötselåtgärder för att minimera sporbildning i strö. Såväl skötselåtgärder i båsen som avtorkningstekniken kan vara viktiga, i synnerhet i större besättningar där skötseltiden per ko är liten. Man kan förvänta sig att att i samband med ny- eller ombyggnader kommer många anläggningar att byggas som lösdrift med liggbås med djup ströbädd, för att öka kons komfort. Detta kan medföra att mejeriindustrin får ökade problem med sämre hållbarhet för konsumtionsmjölk vid stallvistelse såväl under vintern som sommaren, om inte rätt åtgärder sätts in.

Senast ändrad 1 december 2010

Fler artiklar