Majsensilage – använd inte för mycket i foderstaten till mjölkkor!

En lagom inblandning av majsensilage ger bäst produktionsresultat – så lyder rådet från Glen Broderick, internationellt välkänd forskare från USA, Madison, Wisconsin. Men vad är då lagom?

I en artikel i Hoard´s dairyman redogör Broderick för tre oberoende forskningsstudier från Wisconsin, där man jämfört produktionsresultaten vid olika proportioner mellan lusern- och majsensilage i foderstaterna. Broderick slår först fast att lusern och majsensilage är en bra kombination, eftersom lusern har hög andel protein och bra, effektiv fiber men har ett relativt lågt energivärde, medan majsen å andra sidan har lågt proteinvärde men ger mycket energi till mikroberna. Dessutom är det bra ur växtodlingssynpunkt att kombinera de två grödorna. Lusern tillför kväve till marken genom sin kvävefixerande förmåga, precis som andra baljväxter och tillför därför en del av det som majsen tar bort och man kan därmed minska på kvävegödslingen till majsen.

Försök under hel laktation

I första försöket utgjorde grovfodret 50 procent av totala mängden torrsubstans i foderstaten. Försöket pågick en hel laktation! Man jämförde resultaten av att utfodra antingen 100 procent som lusern, en tredjedel av grovfodret som majsensilage eller två tredjedelar som majsensilage. Proteinbristen som uppstod då mer och mer majsensilage blandades in kompenserades med olika sojaprodukter. Korna som fick en tredjedel majsensilage hade högst foderintag, mjölkade bäst mätt som kg FCM, hade högst avkastning av fett och protein och bäst fodereffektivitet.

Sen redovisades två försök där korna fick växla foderstater under experimenten.

I första studien fick korna 55 procent grovfoder i foderstaten med antingen en fjärdedel eller tre fjärdedelar av grovfodret från majsensilage. Dessutom testades att kompensera eller inte kompensera för skillnader i råproteinnivåer med tillskott av sojamjöl. Resultaten från den studien visade att tre fjärdedelar majsensilage gav mest i kg mjölk, men fetthalten var signifikant lägre, varför mängd FCM blev identisk. Den enda effekten som åstadkoms med det ökade sojamjölstillskottet var att mjölkurean steg, vilket alltså inte är positivt ur miljösynpunkt.

Egen studie

Slutligen redovisades en studie som Broderick själv genomfört, där man testade att gradvis byta ut lusernensilage mot majsensilage, från 100 procent lusern till bara 20 procent lusern (80 procent majsensilage). Grovfodret utgjorde 50 procent av totala foderstatens ts. Det var en skillnad i råproteinnivå i foderstaterna på en procentenhet, mellan 100 procent lusern och 20 procent lusern, trots att man kompenserade med sojamjöl för att täcka upp behovet. Samtliga foderstater låg väldigt lågt i total NDF-nivå, bara 23 procent i totala foderstaten, vilket resulterade i låga fetthalter (3,3 – 3,5 procent) i samtliga grupper. Foderintag och mjölkproduktion var klart lägre då foderstaten med 80 procent majsensilage utfodrades.

Mjölkproteinavkastningen visade en kvadratisk respons, dvs toppen på avkastningskurvan låg vid en blandning av 62:38 procent lusern:majsensilage. Mjölkurea var inte påverkad av de olika utfodringarna i detta försök, men däremot såg man att ammoniaknivåerna i våmmen tydligt sjönk ju mer majs som ingick i foderstaten. Detta återspeglar, enligt Borderick att lusernensilage i stora mängder ger ett väldigt överskott på lättlösligt protein. Av denna studie dras slutsatsen att den största positiva responsen mätt i kväveeffektivitet, fick man vid en inblandning av majsensilage på 50 procent av grovfodret, med bibehållen produktion av kg mjölk, fett- eller protein.

Avkastningen i samtliga försök varierade mellan 30-45 kg mjölk.

Slutsatsen från dessa tre försök är att genom att byta ut en tredjedel till hälften av lusernensilaget mot majsensilage så kan proteineffektiviteten förbättras samtidigt som avkastningen kan bibehållas eller tom förbättras något.

Broderick avslutar med att ge följande uppmaning till dem som idag kör på enbart majsensilage i foderstaten – ”Nu är det nog tid att tänka om”!!

Kommentarer från författaren
Först bör slås fast att denna jämförelse inte ska ses som reklam för lusernensilage. Vi har i Sverige andra baljväxter, som rödklöver och vitklöver som i många avseenden är överlägsna lusern. Broderick har själv tidigare gjort jämförelser mellan lusern och rödklöver som ensilage och då visat att t.ex. proteinkvaliteten i rödklöver är mycket bättre än i lusern. Se även Legsil-projektet. Se därför denna jämförelse mer som en jämförelse mellan ett baljväxtrikt ensilage och majs.

De rekommendationer som ges av Broderick ovan, ligger helt i linje med vad som brukar rekommenderas av många rådgivare i Sverige idag, cirka en tredjedel av grovfoderandelen kan utgöras av majsensilage. Det är en mix som fungerar bra, som inte riskeras kornas hälsa i form av till exempel sura vommar, löpmagsproblem eller klövproblem. Dessa rekommendationer bygger på erfarenheter från rådgivare där man har sett att denna mix fungerar bra. Läs mer om majsensilage i utfodringen av Eva-Maria Lidström, Skånesemin.

En alltför hög andel majsensilage innebär att stora mängder sojamjöl oftast måste utfodras för att täcka proteinbehovet, vilket känns onödigt, inte minst ur miljösynpunkt.

Nya erfarenheter från bland annat Tyskland har visat att det finns en hel del problem med den hygieniska kvaliteten i majsensilage, vilket också talar för att ett alltför stort beroende av enbart majsensilage inte är att rekommendera. Se även Majsensilage – risk för klostridiesporeror? 

Höga spannmålspriser gör att majsen blir mer intressant, men för att majsen ska vara riktigt lönsam krävs höga och stabila skördar så att produktionskostnaderna kan hållas rimligt låga. Detta fungerar bra i vissa områden i landet idag.

Författare: Margareta Emanuelson, Svensk Mjölk.

Referens: Broderick, G.A. 2007. Is there a best mix of alfalfa silage and corn silage? Hoard’s Dairyman, September 10, 2007, s 612-613.

Christian Swensson

LRF Mjölk

Forskning, foderfrågor, foderlagstiftning, närodlat foder och hållbar soja

Kontakt