EU:s lagkrav på foder och utfodring

EU:s lagstiftning kräver att ansvar tas i varje steg i kedjan från jord till bord för att inte äventyra livsmedelsäkerheten. I praktiken innebär det att mjölk betraktas som livsmedel redan när den lämnar kons spenar. En mjölkproducent är ansvarig både som livsmedels- och foderföretagare och ska därmed ansvara för sin del i produktionskedjan.

EU:s foderhygienförordning (EG nr 183/2005) tillämpas inom alla EU-länder. Tillsammans med förordningen om Livsmedelssäkerhet (EG 178/2002) samt ett antal andra förordningar identifieras krav på den som föder upp djur som livsmedel. Hygienförordningen (ska tolkas som foder- och livsmedelshygien) kräver att ansvar tas i varje steg i kedjan från jord till bord för att inte äventyra livsmedelsäkerheten. Det innebär att mjölkproducenten som livsmedels- och foderföretagare ska ansvara för sin del i produktionskedjan.

Registrerade foderföretagare

Alla lantbrukare som producerar foder ska vara registrerade som foderföretagare hos Jordbruksverket. För de allra flesta mjölkproducenter sker en automatisk registrering om anmälan på SAM-blanketten. De som inte ansöker om EU-stöd ska registreras genom en speciell blankett hos Jordbruksverket. 

Varje aktör i foderhanteringen ska vara registrerad hos Jordbruksverket. De som transporterar foder till och från gården ska också vara registrerade. För transportören gäller att man genom journalföring ska kunna spåra vilket foder som levererats, mängd, när, från och varthän samt med vilket fordon transporten skett. Transportören ska även uppge hur rengöring av lastutrymmet genomförts.

Spårbarhet

Principen att spåra ett steg framåt och ett steg bakåt gäller i alla led från ”jord till bord”. Man ska därför kunna uppge varifrån man köpt och till vem man sålt foder. Mjölkproducenten ska kunna verifiera (fakturor och följesedlar accepteras som dokumentation) varje inköpt eller sålt foderparti (blandning, koncentrat, kalvnäring men även grovfoder och spannmål) som används i mjölkproduktionen.

Den som använder vassle eller andra mjölkprodukter i utfodringen ska förvissa sig om att transportören lämnar ett så kallat handelsdokument som avser den aktuella leveransen. Detta handelsdokument ska lantbrukaren spara och kunna visa upp för myndigheten vid kontroll.

Den som importerar egna foderråvaror, antingen för eget bruk eller för försäljning till andra lantbrukare, måste kontrollera fodervaran för att förhindra att gifter eller andra främmande ämnen förs in via fodret. De fodervaror som ska kontrolleras framgår av bilaga 1 i EU-förordningen nr 66972009. Förekomst av salmonella ska kontrolleras enligt bilaga 7 i foderföreskriften (SJVFS 2011:40) Analysresultaten ska rapporteras till Jordbruksverket. En foderråvara som innehåller mer främmande ämnen än det fastställda högsta gränsvärdet, får inte användas till djur och får inte heller blandas ut med annat parti med lägre halter.

Krav på foderhantering

Foder ska endast köpas av godkända eller registrerade foderföretagare. De foderanläggningar som ska godkännas är främst de anläggningar där man blandar in fodertillsatser eller förblandningar med fodertillsatser i färdigfoder och i koncentrat. 

För alla foderföretagare som kommersiellt säljer foder kräver förordningen att man gör en faroanalys i anläggningen och tillämpar HACCP-principen. HACCP innebär att de kritiska punkterna i produktionen identifieras och att åtgärder vidtas så att eventuella risker för foder och livsmedel elimineras. 

För mjölkproducenten gäller i de allra flesta fall inte detta krav. Mjölkproducenten ska dock tillämpa de hygienbestämmelserna som finns i EU:s förordning. Det innebär att man ska se till att foderhanteringen på gården styrs och genomförs på ett sätt som förebygger, undanröjer och minskar de faktorer som kan äventyra fodersäkerheten. All utrustning som producerar, transporterar och lagrar foder ska hållas rena. Rent vatten ska användas vid all hantering av foder och djur. Så långt möjligt ska man skydda foder mot andra djur och skadedjur samt inte lagra avfall och farliga ämnen så att foder kan förorenas. 

Man ska föra journal över användning av bekämpnings- och växtskyddsmedel samt över förekomsten av de skadedjur och sjukdomar som kan äventyra mjölken och köttet som livsmedel. Alla analyser av foder och produkter som tas på gården och som har betydelse för fodersäkerheten ska sparas. Om fodret inte uppfyller de krav som gäller för ett säkert foder ska detta anmälas till den ansvariga myndigheten. 

Om man till exempel i en fullfoderblandning använder en förblandning med höga halter av vitaminer och spårelement kan man bli skyldig att tillämpa HACCP-principen. För närvarande finns dock ett förslag hos EU-kommissionen som innebär att man kan slippa HACCP genom att vissa förblandningar kan komma att klassas som kompletteringsfoder, som då inte kräver att gården godkänns utan endast behöver vara registrerad. 

De fodertillsatser som används i fodret ska vara godkända. Ett sådant godkännandeförfarande regleras i en särskild EU-förordning (EG 1831/2003) och de godkända fodertillsatserna finns redovisade på Jordbruksverkets webbplats. Ensileringsmedel räknas som fodertillsatser och de ska vara godkända. Nu arbetar man inom EU på vad som kommer att krävas för att tillsatsmedel ska vara godkända och tills vidare gäller att de ensileringsmedel som är godkända av Jordbruksverket får användas. 

Den som blandar in fodertillsatser i en foderblandning ska göra det i en godkänd anläggning. Användningen av tillsatsmedel vid ensilering är dock undantagen från detta krav. 

Bestämmelser om utfodring

Enligt förordningen ska jordbrukare följa de bestämmelser om utfodring som finns redovisade i förordningen. Förordningen trycker på att det är jordbrukarens ansvar att all utrustning som kommer i kontakt med foder hålls rena, vilket innebär att all foderutrustning måste underhållas och rengöras regelbundet. Vidare ska inte foder och strö tillåtas att bli mögligt. Skörd, konservering och lagring ska ske på sådant sätt att man minimerar risken för mögelbildning och tillväxt av bakterier och jästsvampar. Finns synligt mögel eller skador efter jästsvampar på fodret får detta inte utfodras. Det är inte heller tillåtet att använda mögligt strö. 

Det är också viktigt att fodret ges till avsedda djur. Detta är speciellt viktigt om man har både svin och nötkreatur på gården, då det är tillåtet att använda fiskmjöl i svinfoder, men inte i foder till nötkreaturen. För att säkerställa detta måste det finns tydliga mottagningsrutiner för fodret, vilket bland annat innebär att silor för olika djurslag måste vara tydligt märkta, så att ingen sammanblandning kan ske. 

Slutligen ställs krav på att den som ansvarar för utfodringen och hantering av djuren har förmåga, kunskap och kompetens för detta.

Branschriktlinjer

Hygienförordningarna är mindre detaljerade än tidigare lagar. Det lämnas åt branscherna att ge vägledning hur lagkraven ska kunna uppfyllas genom att ta fram branschriktlinjer för livsmedelshygien. Svensk Mjölk har i samarbete med mejeriföretagen utarbetat branschriktlinjer för hygienisk produktion av mejeriprodukter. Riktlinjerna har också granskats av Livsmedelsverket (SLV). För mjölkproducenten kommer branschriktlinjerna återfinnas i respektive mejeriförenings kvalitetsprogram.

Jordbruksverkets föreskrifter om foder:

• SJVFS 2011:40: Statens Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om foder.
• SJVFS 2011:48: Föreskrifter om ändring i Statens Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:21) om offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter.

EU-förordningar som berör foder:

Om foder och livsmedelslagstiftning

• Förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav på livsmedelslagstiftning.

Om foderråvaror

• Förordning (EG) nr 575/2011 om förteckning av foderråvaror.

Om fodertillsatser

• Förordning (EG) nr 1831/2003 om fodertillsatser ("fodertillsatsförordningen").

Om animaliska biprodukter

• Förordning (EG) nr 1774/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel.

Om import av vegetabiliska fodermedel

• Förordning (EG) nr 669/2009 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 när det gäller strängare offentlig kontroll av import av visst foder och vissa livsmedel av icke-animaliskt ursprung och om ändring av beslut 2006/504/EG.

Om GMO

• Förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder.

Om ekologi

• Förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning 2092/91. Förordning (EG) nr 889/2008 om detaljerade regler om ekologisk produktion och märkning för implementering av nr 834/2007.

Om hygien

• Förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien. Förordning (EG) 183/2005 om krav för foderhygien ("foderhygienförordningen").

Kompletteringar och aktuella förändringar finns på Jordbruksverkets webbplats

Christian Swensson

LRF Mjölk

Forskning, foderfrågor, foderlagstiftning, närodlat foder och hållbar soja

Kontakt