- Fästingar sprider sommarsjuka och betesfeber till nötkreatur.
- Förekomsten av fästingar i marker och på djur är mest påtaglig i början och slutet av sommaren.
- Att minska förekomsten av fästingar är svårt, men det finns åtgärder som kan hjälpa.
Alla fästingens utvecklingsstadium gynnas på fuktiga, skuggiga marker. De finns i gräs, ofta i större antal i viltrika marker. Högt gräs gör det lättare för fästingarna att ta sig över till förbipasserande djur.
Fästingen
Den vanliga fästingen i Sverige, Ixodes ricinus, förekommer i södra halvan av landet samt utefter Norrlandskusten. De är aktiva när temperaturen överstiger 4-5°C, så fästingsäsongen varierar beroende på var i Sverige vi befinner oss.
Fästingen är ett kvalster och har en livscykel på två till sex år, beroende på hur gynnsam omgivningen är. Alla utvecklingsstadium suger blod för sin fortlevnad och tar cirka ett år att genomgå. Den fullvuxna fästinghonan suger blod under en till två veckor varefter den fullmatad släpper taget. I vegetationen lägger sedan honan runt 2000 ägg. Ur äggen kläcks larver som utvecklas till nymfer och därefter till fullvuxen hane eller hona. Larver och nymfer suger blod från fåglar eller mindre till mellanstora däggdjur som smågnagare och hare. De fullvuxna fästingarna suger blod från mellanstora eller större däggdjur som hare, katt, hund, rådjur, nötkreatur eller människa. Fästingförekomsten i markerna och på djur är mest påtaglig i början av sommaren, i maj-juni och i slutet, i augusti-september.
Kan man reducera förekomsten i markerna?
Att reducera förekomsten av fästingar i markerna är svårt. Röjning av buskage i betesmarker kan övervägas liksom att klippa betesgräset där bete och skogsmark möts eller i områden där rådjur håller till. Genom att röja en ”gata” med kortklippt gräs på några meter mellan skogsbryn och stängsel minskar kontakten mellan betesdjur och fästingsmitta. Att hålla rådjur och harar borta från markerna genom stängsling eller jakt kan också minska förekomsten av fästingar.
Mer om fästingburna sjukdomar:
Referens: Törnquist, M. 2004. Fästingburna sjukdomar. Tidningen Nötkött, nr 3, juni 2004.
Författare: Mats Törnquist, Svenska Djurhälsovården
Senast ändrad 17 september 2010
Sofie Andersson
Växa Sverige – Djurvälfärd
Kontrollprogram och smittsamma sjukdomar hos nötkreatur