Undvik löss och skabb

Löss och skabb orsakar otrivsel bland nötkreatur. Ohyra förekommer året om men har bäst förutsättningar att breda ut sig under stallperioden.

Hur vanligt?

En undersökning från 1994 visar att lusangrepp är vanligt förekommande i Sverige. Löss hittades i 25 av 27 undersökta besättningar. Av de 408 djur som provtogs hade 119 löss. Löss var vanligare hos unga nötkreatur än hos äldre. Löss var även vanligare hos installade djur än hos betesdjur. I en annan undersökning (1983) konstaterades förekomst av skabb hos kött- och mjölkkor. Åtta av 100 undersökta kor befanns infekterade.

Ohyra

I Sverige förekommer framför allt tre lusarter: pälsätande nötlus (Damalinia bovis) samt de blodsugande arterna långnosad och kortnosad nötlus (Linognathus vituli, Haematopinus eurysternus). Löss kan ses med blotta ögat. Leta på nötkreaturets framdel, på kraftigt hårbevuxna partier. Pälsätande nötlus är 2-3 mm lång, brun med brett huvud och kan vara svår att skilja från hudflagor. Blodsugare är 3-5 mm långa, mörka till gråblå i färgen och har spetsiga huvuden. Pälsätande lus lever av hud- och hårrester. Blodsugare lever av blod. Förutom klåda kan de orsaka blodbrist och dödsfall, framför allt hos kalv.

Löss lever hela sitt liv på värddjuret. Utanför djuret överlever löss och gnetter (ägg) några dagar. Honan lägger gnetter som klistras fast i nötkreaturens päls. Äggen kläcks efter en till två veckor och utvecklingen till vuxen lus tar tre veckor. Utvecklingen är temperaturberoende och tar längre tid när det är kallt. Löss finns i störst antal i slutet av stallperioden.

Svansskabb orsakas av skabbdjur (Chorioptes bovis). Parasiterna är 0,5 mm stora och ses inte med blotta ögat. Skabbdjuren lever av kroppsvätskor från nötkreaturets hud. De angriper framför allt huden runt svansfäste och mjölkspegeln. Livscykeln för skabb sker helt på värddjuret. Honan lägger ägg som kläcks efter 3-5 dagar. Utvecklingen till vuxen parasit tar ungefär två veckor. Skabbdjur kan överleva några veckor utanför värddjuret.

Symtom

Ohyra orsakar hudförändringar och klåda. På djuren ses håravfall, skorpor, flagor och rodnad i huden. Djurens välbefinnande påverkas, produktionen/tillväxten minskar och skaderisken ökar (spentramp är ett exempel) genom oroliga djur. Symptomfria smittbärande djur förekommer.

Spridning

Ohyra förekommer rikligare under vintern. Klimatet i nötkreaturens päls är ofta gynnsamt. Lång hårrem gör att ohyrans närmiljö blir fuktig och varm. Löss och skabb överförs mellan djuren eller från omgivningen, till exempel via ryktborstar eller inredning. Uppbundna djur har svårare att själva hålla efter ohyra genom att putsa sig. Andra sjukdomar gör att djuren kan ha nedsatt immunitet och smittas allvarligare med ohyra. Djur i gott hull med korrekt foderstat har bäst förutsättningar att hålla sig friska.

Förebygg

Genom att optimera stallklimatet framför allt avseende luftfuktighet och hålla nere temperaturen skapas goda förutsättningar för friska djur med liten parasitmängd. Ohyra kan bekämpas genom att försämra föröknings- och spridningsmöjligheter. Genom att klippa djuren i samband med installning, åtminstone över manken och längs ryggen försämras ohyrans möjligheter till uppförökning. Genom regelbunden rykt avlägsnas ohyra. Lägre beläggning i stallet och undvikande av omgrupperingar under stallperioden minskar spridningsrisken mellan djurgrupper.

Behandling

Nötkreaturen behandlas vid symptom på ohyra. Alla djur som hålls i samma utrymme/stallavdelning eller på samma bete, behandlas samtidigt. Annars kan ohyran flytta till obehandlade djur och återsmitta till redan behandlade djur i ett senare skede.

En förebyggande behandling på hösten minskar uppförökning av ohyra. Höstbehandling är lämplig eftersom det är den tidpunkt under året då antalet parasiter är som lägst. Stallsmittan är minimal antingen för att stallarna stått tomma eller för att klimatet varit torrt och ogynnsamt ur parasitsynpunkt. Kombinera vid behov med behandling mot invärtes parasiter hos förstagångsbetande djur eller djur med konstaterad lungmasksmitta. I ekologiska besättningar är inte strategisk bekämpning av ohyra tillåten. Endast djur med symptom på ohyra behandlas. Observera dock att dessa djur, liksom konventionellt hållna djur, vid behov ska behandlas på adekvat vis.

I kalvköpande besättningar behandlas vid insättning av kalvar eller då symptom ses. Ungtjurar i integrerade besättningar behandlas då symptom på löss eller skabb konstaterats. Köttkor behandlas lämpligen förebyggande på hösten i samband med annan hantering som avvänjning eller dräktighetsundersökning. Dikalvar behandlas i samband med installning. För besättningar som är med i kvalitetsprogrammet Felfri Hud gäller att djuren ska behandlas mot parasiter både förebyggande samt vid symptom på ohyra.

Det finns en rad preparat för behandling av utvärtes parasiter. Olika preparat används för behandling av löss, skabb eller invärtes parasiter i kombination med utvärtes. Rådgör med veterinär för val av optimalt preparat i din besättning. Vissa ekologiska besättningar har provat att tvätta nötkreatur med såpa eller smörja in huden med matolja för att hålla ohyremängden nere.

Nytt?

Försök att utrota ohyra ur besättningar har gjorts både i Sverige och i andra länder med blandade resultat.

Författare: Lena Stengärde, Svenska Djurhälsovården

Agneta Schultzberg

Växa Sverige – Chef Djurvälfärd

God djurvälfärd för mjölkföretagare och konsumentförtroende

Kontakt