I mjölk finns naturligt fettdroppar av varierande storlek, från några tusendels millimeter i diameter ner till droppar med tio gånger lägre diameter. Om ohomogeniserad mjölk "får stå" stiger de större fettkulorna uppåt och ger ett gräddskikt på grund av att fett är lättare än vatten.
Fettet i mjölken finfördelas
Vid homogenisering omvandlas stora fettdroppar till många små genom vanliga fysikaliska krafter som uppkommer vid snabba tryckfall. Dessa uppkommer genom att mjölken under högt tryck och med hög hastighet pumpas genom ett litet hål ut i ett normaltjockt rör.
Genom behandlingen får alla fettkulor samma storlek och kan med andra ord inte längre stiga till ytan.
Homogenisering ger en fylligare smak.
Ur näringssynpunkt har homogeniseringen ingen större betydelse. Möjligen bryts fett och protein ned något lättare och snabbare i de homogeniserade varianterna.
Finns det några negativa effekter av homogenisering?
Nej det gör det inte. I början av 1970-talet förekom en hypotes framlagd av en amerikansk forskare, Kurt A Oster. Enligt denna hypotes skulle enzymet xantinoxidas genom homogeniseringen kunna transporteras ut i blodbanorna, där det skulle kunna ge oxidativa skador.
Hypotesen har förkastats och väcker numer inget vetenskapligt intresse. En huvudorsak till detta är att människan själv bildar dessa enzymer och detta i tusenfalt större mängder än vad ett teoretiskt tillskott via homogeniserad mjölk skulle kunna ge.
Senast ändrad 7 september 2011
Maja Nordström
Kommunikation
Livsmedelsagronom. Ansvarar för Mjölkfrämjandet.