I vår mat finns kolhydrater i form av enkla sockerarter, disackarider, oligosackarider, stärkelse och fiber. De flesta kolhydrater kan brytas ner och tas upp i övre delen av tunntarmen.
De som inte tas upp kallas fermenterbara och bryts ner med hjälp av bakterier i grovtarmen. En del fiber lämnar kroppen utan att ha brutits ner.
Laktos (mjölksocker) är en disackarid, som bryts ner i tunntarmen med hjälp av ett enzym som heter laktas. Är enzymaktiviteten nedsatt, kan laktosen fermenteras (brytas ner) i grovtarmen.
När kolhydrater från mjölk, lök, ärtor och bönor bryts ner i grovtarmen med hjälp av bakterier bildas vätgas. Vållar gasen obehag eller smärta, kan det vara lämpligt att äta mindre av dessa livsmedel.
Cirka fem procent av Sveriges befolkning är laktosintolerant, det vill säga att de har svårt att bryta ner mjölkens kolhydrat laktos i tunntarmen. Laktosintolerans debuterar tidigast i skolåldern. Det är extremt ovanligt att förskolebarn är laktosintoleranta.
Hur mycket laktos en laktosintolerant person tål är individuell. Ett halvt till ett glas mjölk kan de flesta hantera, särskilt i samband med annan mat.
Ofta kan man inta större mängder syrade mjölkprodukter, det vill säga fil eller yoghurt. De innehåller mindre mängd laktos. Alla former av hårdostar är laktosfria och kan ätas obehindrat.
Senast ändrad 7 september 2011
Maja Nordström
Kommunikation
Livsmedelsagronom. Ansvarar för Mjölkfrämjandet.