Utan mjölk till lunch i förskolan nås inte rekommendationen

Innehåll   

Artikel om examensarbete     
Bakgrund    
Syfte    
Material     
Metod     
Resultat     
Diskussion     
Slutsats     
Referenser      
Intervjumall     
Sammanfattning 
   

Får barnen i förskolan tillräckligt med mjölk när det bara serveras vatten till lunch? Vad tycker personalen?

Lina Johansson, nutritionist, sökte svaren på de frågorna i sitt examensarbete 2006. Hon undersökte konsumtionen av mjölk och mjölkprodukter hos barnen på fyra förskolor som inte serverade mjölk till lunchen.

Sedan 2007 rekommenderar Livsmedelsverket att man serverar lättmjölk och vatten till lunch i förskolan. Tidigare var rekommendationen att endast servera vatten. Det finns dock förskolor som fortfarande serverar endast vatten till lunchen, i alla fall vissa dagar, trots Livsmedelsverkets nya hållning.

Innan riktlinjerna ändras undersökte Lina Johansson hur vattenrekommendationen fungerade i verkligheten i relation till den mängd mjölk och mjölkprodukter som barn behöver få i sig under en förskoledag. Med anledning av att vissa förskolor fortfarande serverar endast vatten till lunchen är resultaten relevanta även idag.

Livsmedelsverkets rekommendation

För mjölk och mjölkprodukter, som fil och ost, rekommenderas 3,5 deciliter per barn och förskoledag. En till två skivor ost motsvarar ungefär 1 deciliter mjölk.

Uträkningen är baserad på att Livsmedelsverket rekommendation är en halv liter mjölk/mjölkprodukter per dag. För att ett förskolebarn ska komma upp till denna rekommendation räknar man med att barnen får i sig 3,5 deciliter under sin förskoledag och resten hemma.

Personalen visade stort intresse

Personalen på förskolorna som ingick i studien var alla positiva och engagerade i undersökningen. Orsaken var till stor del att de var intresserade av att få veta hur mycket mjölk och mjölkprodukter som barnen faktiskt fick i sig på deras förskola. Flera var även glada över att förskolebarnens kosthållning studeras och uppmärksammades.

För lite mjölk

Enligt mätningarna som gjordes på de fyra förskolorna nådde ingen av dem upp till rekommendationerna under de tio dagar som studien pågick. I stället drack barnen mjölk och åt mjölkprodukter motsvarande i genomsnitt 1,0-2,8 deciliter per dag.

Allmänt kan nämnas att alla fyra förskolorna planerade måltiderna utifrån de dåvarande riktlinjerna för barnomsorgens måltider. Det innebar bland annat att frukost och mellanmål baserades på mjölkprodukter och att sockerrika mellanmål sällan förekom.

Järn och kalcium går att kombinera!

Ett av syftena med studien var att undersöka bakgrunden till den dåvarande riktlinjen om vatten som lunchdryck. Frågeställningen var om mjölkens kalcium påverkar upptaget av järn i kroppen. Enligt Lina Johanssons genomgång av den vetenskapliga litteraturen fanns inget stöd för detta – hon hittade inga belägg för att kalcium skulle ha någon långsiktig hämmande effekt på järnupptaget.

Barnen härmar personalen

En frågeställning som uppkom under undersökningen var hur personalens egna vanor och åsikter påverkar barnens mjölkdrickande.

Vid ett bord där personalen endast drack vatten till lunch gjorde barnen likadant, även de dagar som mjölk serverades.

Barns förmåga att härma vuxnas beteende är ett faktum att ta hänsyn till när man är angelägen om att påverka barnens dryckesval.

Riktlinjerna är viktiga

En synpunkt som Lina Johansson stötte på hos kökspersonalen var att de kände sig osäkra på om det verkligen är bra att skilja mjölk från huvudmålet. Alla ansåg mjölken vara en viktig närings- och energikälla, särskilt för de barn som äter lite eller inte alls.

Lina Johansson upplevde att de flesta i personalen på förskolorna i studien var mycket måna om att barnen skulle få bra och näringsriktig mat. Hennes uppfattning blev i sammanhanget att Riktlinjerna är ett nödvändigt redskap och hjälpmedel för personalen.

Hennes förhoppning är att vi i framtiden får ökade kunskaper om hur mycket eller lite barnen faktiskt konsumerar under dagen i förskolan. Fler fältstudier och analyser behövs som stöd. Då kanske personalen slipper oroa sig för om barnen får för lite av det de behöver.

Författare: Kerstin Wikmar, reviderad 2010
Upp   

Examensarbete: Dricker barnen på förskolan den mängd mjölk som rekommenderas?

(2006)

Bakgrund

1.1 Barnomsorgens Riktlinjer

Riktlinjer för Barnomsorgens måltider (1) är en översättning, av de Svenska Näringsrekommendationerna (SNR 89) och de Nordiska Näringsrekommendationerna (NNR 96), till rekommenderade intag av olika livsmedel och måltider. De är tänkta som hjälpmedel på förskolorna vid planering av hur många måltider som ska serveras, när de ska serveras samt vad och hur mycket som ska serveras till de olika måltiderna. Riktlinjerna gör att näringsberäkning av måltiderna inte blir nödvändig.

Riktlinjerna är uppbyggda på ett måltidsmönster som består av två olika ”måltidstyper”. Dels är det frukost och mellanmålen som är tänkta att täcka behoven av kalcium och järn, dels är det lunch och middag som är tänkta att tillgodose behovet av järn, zink och vitamin C (1, 2).

1.1.1 Val av dryck till lunch enligt riktlinjerna

Utifrån det ovan nämnda rekommenderas förskolebarnen att dricka mjölk till frukost och mellanmål. Vatten rekommenderas som dryck till huvudmålen (1-3). Rekommendationen att dricka vatten till lunch och att dricka mjölk till de andra målen har funnits sedan 1973 (3).

Uppdelningen av dryckerna till de olika måltiderna förklaras med att den behövs för att barnen ska ha möjlighet att tillgodose både sitt behov av järn och av kalcium. En av de kostfaktorer som anses minska järnupptaget är kalcium och av den anledningen är det bra att skilja mjölk som dryck från ”järnrika” livsmedel som det finns mest av till lunch (1). Ytterligare förklaringar är att mängden protein blir onödigt stor vid lunchmåltiden om mjölk som dryck serveras till fisk- och kötträtter. Andra förklaringar är att det helt enkelt räcker med mjölkprodukter om de serveras till frukost och mellanmål. Livsmedelverket förklaring till rekommendationen är att en för stor mjölkkonsumtion lätt leder till att barnen äter för lite av andra viktiga livsmedel och därmed får för lite av vissa näringsämnen, t ex järn.

1.1.2 Rekommenderad mängd mjölk och mjölkprodukter

Ett barn som går heltid på förskolan rekommenderas att dricka och äta ca 65-75 % av dagsbehovet av energi och näring under sin vistelse i förskolan (1, 3-6). Enligt livsmedelsverkets beräkningar av rekommendation till livsmedel är 1/2 liter mjölk och mjölkprodukter lagom för en person per dag. Tillsammans med övriga livsmedel täcker detta barnens behov av kalcium och proteiner (7). Om en 1/2 liter mjölk och mjölkprodukter rekommenderas per dag innebär det att barnen bör serveras ca 65-75 % av denna under en förskoledag, dvs. 3,25-3,75 dl/barn och förskoledag. Enligt riktlinjerna (1) är frukost och mellanmål s.k. nyckelmåltider för kalcium och en måltid som innehåller mycket mjölk eller mjölkprodukter som byggsten bör innehålla en viss mängd kalcium. Rekommenderad mängd kalcium är 250 mg till frukost för barn mellan 2 och 6 år (1). Detta motsvarar ca 40 % av SNR (2) rekommendation för kalcium. Till mellanmål är rekommendationen 210-225 mg, dvs. ca 35 % av SNR rekommendation för kalcium. Omräknat i dl mjölk skulle det innebära att till frukost rekommenderas 2 dl och till mellanmål ca 1,75 dl mjölk/mjölkprodukter.

1.2 Resultat från olika undersökningar

Resultat från undersökningen om svenska barns matvanor, som Livsmedelsverket genomförde 2003 (8), visar att många förskolor och skolor inte följer Livsmedelsverkets riktlinjer. Ungefär 90 % av alla 4-åringar dricker mjölk till lunch på förskolan/hos dagmamman. 85 % av förskolorna i Sverige serverar mjölk till lunch varje dag (7). Attitydundersökningar har tidigare gjorts på föreståndare och köksbiträden angående Riktlinjen . År 2005 ansåg 71 % att riktlinjens val av dryck till lunch inte var bra (7).

Undersökningar som gjorts över vad barn äter i förskolan visar att barnen äter mindre än det rekommenderade värdet på 65-75 % av dagsbehovet. Barnen fick ungefär 50 % av dagens energiintag från frukost-, lunch- och mellanmålen på förskolan (1,7).

Hägg et al.(4) gjorde i sin undersökning en jämförelse av energiintaget hos förskolebarn som serverades vatten eller mjölk till måltiden. I undersökning framkom att mjölken hjälpte barnen att komma närmare riktvärdet för barnens totala energiintag vid lunchen, framförallt när mindre populära rätter serverades. I Sepps studie (3), jämfördes barns mat- och näringsintag när mjölk respektive vatten serverades på förskolorna. Där kom man fram till att det inte var någon skillnad mellan barnens totala energiintag. Ingen skillnad kunde ses mellan intagen av de olika makronäringsämnena för vare sig protein, fett eller kolhydrater. Inte heller fann de någon skillnad mellan intagen av järn, zink eller vitamin C .

Tidigare studier där förskolebarns mjölkkonsumtion har undersökts visar att de inte når upp till den genomsnittliga rekommenderade mängden under en dag på förskolan. Enligt Jacobsons rapport (6) var den genomsnittliga konsumtionen av mjölk och mjölkprodukter i genomsnitt 3,0 dl/barn och förskoledag.

1.2.1 Påverkas järnets absorption, och på sikt även järnstatus, av ett högt intag av kalcium?

Kalcium och järn är båda viktiga och nödvändiga näringsämnen . När behovet av järn är extra stort hos en grupp individer är ofta även behovet av kalcium stort hos samma grupp dvs. barn, tonåringar, kvinnor i fertil ålder, gravida eller ammande (10-11).

Enligt flera rapporter ska kalcium ha en direkt hämmande effekt på järnupptaget när näringsämnena intas under samma måltid (11-15). Till skillnad från andra kostfaktorers påverkan på järnupptaget, som med undantag för köttfaktorn bara påverkar upptaget av ickehemjärn (vegetabiliskt ursprung), har kalcium även samma påverkan på absorptionen av hemjärnet (animaliskt ursprung) (10). Hos friska individer regleras järnbalansen genom kontroll av absorptionen i tunntarmen. Eftersom upptaget av hemjärn och ickehemjärn till tunntarmens cellepitel sker med olika mekanismer tror man att hämningen sker först inne i mukosans celler där hem- och icke hemjärn har fått en gemensam transportväg (11-15). Andra kostfaktorer (fytater, Cvit. mm) påverkar järnupptaget redan i magtarmtrakten (11-15).

Studier som har påvisat hämning av järnabsorptionen har ofta använt sig av enstaka ”labmåltider” med s.k. singel meal teknik som är en vanligt förekommande metod för att identifiera mineral-mineral interaktioner (11-12). Kritiker mot resultaten av korttidsstudier menar att enstaka ”labmåltids”-studier dels överskattar effekten av hämningen och dels inte kan förutsäga långtidseffekten av kalcium på järnstatus (12-13). Studier av järnabsorptionen som gjorts med riktigt sammansatta måltider visar på en markant mindre hämmande effekt av kalcium (16). Skillnaden kan bero på att i vanlig kost sker en utspädning av hämmande och icke hämmande faktorer på järnabsorptionen.

Under senare tid har ett flertal olika långtidsstudier gjorts för att undersöka kalciums effekt på järnstatus. Ett flertal interventionsstudier (12-15,17) har utförts på speciellt utsatta grupper. Kalciumsupplementering har getts under en längre period (3-48 månader) till bl.a. ammande kvinnor, flickor i puberteten och till små barn, utan att det har påvisats någon effekt på deras järnstatus vid ett högt kalciumintag (12-15,17).

En förklaring som ges till att det inte finns någon långtidseffekt på hämningen av järnabsorptionen är att de mekanismer som reglerar järnabsorptionen anpassas till ett högre järnupptag och därför kompenserar för att nå jämvikt (11-12,18). Denna teori bekräftades i en studie på smågrisar där man fann att absorptionen på järn efter två veckor var densamma för grisar med ett högt intag av kalcium och grisar med ett normalt kalciumintag. Järnstatus påverkades inte. Kritiken mot resultaten från långtidsstudierna har varit att försökspersonerna inte har haft järnbrist och att ett tillskott av kalcium då inte skulle ge någon mätbar inverkan ens med studier upp till ett år (12-13,17).

1) RI för kalcium är 600 mg för barn mellan 2 och 5 år (5)
Upp     

Syfte

Syftet har varit att:

1. Via litteraturstudier beskriva bakgrunden till Barnomsorgens Riktlinjen för Måltider angående val av dryck (1), speciellt frågan om vilken inverkan kalcium har på järnstatus .

2. Via mätningar i utvalda förskolor undersöka huruvida barnen på förskolor som följer rekommendation om vatten som dryck till lunch kan få i sig den rekommenderade dagliga mängden av mjölk och mjölkprodukter.

3. Via intervjuer ta reda på personalens attityder till rekommendationen av vatten måltidsdryck.
Upp   

Material

3.1 Val av förskolor

Vid planering av projektet bedömdes det tidsmässigt möjligt att studera max fyra förskolor med en avdelning från vardera . Urvalskriteriet var att de skulle följa riktlinjen om val av dryck, dvs. servera vatten till lunchmålet, att barnens ålder var mellan 3 och 5 år på de avdelningar som valdes ut, att förskolan lagade maten på egen hand samt att personalen var positivt inställd till undersökningen. Av praktiska skäl valdes förskolor i Stockholm och dess närkommuner. Urvalet av förskolor skedde via rundringning, antingen genom kontakt med förskolan direkt eller genom att först kontakta områdets kostchef.

Förskola 1

Förskolan bestod av två avdelningar. Totalt gick där 33 barn varav 19 på den avdelningen som deltog i studien. Förskolans barn erbjöds frukost kl. 08.00, lunch kl.11.15 och em. mål kl. 14.00 varje dag.

Förskola 2

Förskolan bestod av tre avdelningar, med totalt 53 barn varav 19 gick på den avdelning som deltog. Förskolans barn erbjöds frukost kl.08.00, lunch kl. 11.15 och em. mål kl. 14.15 varje dag.

Förskola 3

Förskolan bestod av fyra avdelningar, totalt gick där 63 barn varav 18 gick på avdelningen som deltog. Förskolans barn erbjöds frukt kl. 10.00 Lunch kl. 11, frukt kl.13 och em. mål kl. 14.00 varje dag.

Förskola 4

Förskolan bestod av fyra avdelningar, totalt gick där 76 barn varav 22 på den avdelning som deltog. Förskolan bedrev ur och skur verksamhet. Barnen på förskolan erbjöds fm. mål kl. 09.15, frukt kl.11.00 och lunch kl. 13.30 varje dag.

Alla förskolorna erbjöd även frukt under sen eftermiddag till de barn som var kvar.
Upp   

Metod

4.1 Litteratursökning

Litteraturstudier gjordes för att få information till bakgrunden av riktlinjens val av dryck inom barnomsorgen, med tonvikten lagd på kalciumets eventuella hämning av järnupptaget. Till detta användes litteraturdatabasen PubMed. Fakta och information söktes även på Mjölkfrämjandets, Livsmedelsverkets och Hälsomålets webbsidor.

4.2 Konsumtionsmätning

För att studera barnens genomsnittliga konsumtion av mjölk och mjölkprodukter på förskolorna valdes en kvantitativ mätmetod. Eftersom mjölkkonsumtionen på endast fyra förskolor studerades går det inte att dra några generella slutsatser från resultaten. En uppskattning av konsumtion som görs genom mätning på plats kan ge en detaljerad och fördjupad kunskap om barnens konsumtion av mjölk på förskolan. Dels om varje enskild förskolas serverings- och måltids rutiner och dels om de eventuella skillnader som föreligger mellan förskolorna som undersökts. Konsumtionsmätningen pågick under två arbetsveckor på var och en av förskolorna.

För att få ett mått på den genomsnittliga konsumtionen av mjölk och mjölkprodukter vägdes och registrerades den mängd som konsumerades av barnen under dessa dagar. Vid mätningarna användes en elektronisk våg och mätningarna gjordes av författaren själv. Mätningarna utfördes på gruppnivå genom att barnens närvaro registrerades och den totala konsumtionen av mjölk och mjölkprodukter mättes vid varje måltid. En genomsnittlig konsumtion per barn kunde därefter beräknas. Mjölk och mjölkprodukterna utgjordes av mjölk som dryck och till matlagning, fil/yoghurt och hårdost. Vid databearbetningen har mängden av samtliga mjölkprodukter först omräknats till totalt antal liter1 och därefter uttryckts i dl mjölk per barn och förskoledag.

4.3 Intervjuerna

För att få en uppfattning om vad personalen på de fyra förskolorna hade för attityd till riktlinjens val av dryck till lunch användes en kvalitativ metod. En personlig intervju valdes för att få möjlighet till en djupare förståelse och en mer detaljerad bild över personalens åsikter. På varje förskola intervjuades ett köksbiträde och två stycken av den pedagogiska personalen. I förskoleköken arbetade tre kvinnliga respektive ett manligt köksbiträde. Den pedagogiska avdelningspersonal som intervjuades var alla kvinnor och totalt åtta stycken Intervjuerna utfördes personligen utifrån en frågemall (bil.1). Mallen innehöll dels bakgrundsfrågor för att bl.a. få information om förskolornas olika förutsättningar för barnens intag av mjölk och mjölkprodukter, dels en attityddel angående mjölkens betydelse på förskolan och riktlinjens val av dryck. Svaren från intervjuerna har sedan sammanställts.

1) Omräkningsfaktorer för mjölk och mjölkprodukter (kg till liter). Mjölkkvot 1,03, Kvot för hårdost (28%) 7,427
Upp   

Resultat

5.1 Resultat av konsumtionsmätning

5.1.1 Genomsnittlig konsumtion

Tabell 1. Genomsnittlig konsumtion av mjölk och mjölkprodukter på de fyra förskolorna under försöksveckorna i dl/ barn och förskoledag.

Enligt riktvärdet bör barnen få i sej 3,25-3,75 dl mjölkprodukter under en förskoledag.

Av tabell 1 framgår att på ingen av de undersökta förskolorna nådde barnens genomsnittliga konsumtion av mjölk och mjölkprodukter upp till det undre riktvärdet på 3,25 dl/barn och förskoledag. På de förskolor där det serverades frukost nådde barnen upp till ett högre konsumtionssnitt av mjölkprodukter än på de förskolor som inte serverade frukost. Tittar man på spridningen i värdena, har förskola 1 och 2 så stor osäkerhet i sitt 10 dagars medelvärde att det övre gränsvärdet för ett 95-procentigt konfidensintervall hamnar över det undre riktvärdet Ingen förskola har dock någon dag som de når upp till det övre riktvärdet.

5.1.2 Mjölkkällor

Tabell 2. Fördelning av mjölk och mjölkprodukter på de fyra förskolorna i dl/barn och förskoledag

Av tabell 2 framkommer att mjölk som dryck var den huvudsakliga mjölkkällan och att fördelningen av de olika produkterna skiljde sig åt på de olika förskolorna. Ostkonsumtionen var allra störst för Förskola 3 (0,7dl/barn och förskoledag). Matlagningsmjölken bidrog med 0-0,5 dl/barn till mjölkkonsumtionen.

5.1.3 Konsumtion vid olika måltider

Tabell 3. Mjölk och mjölkprodukter fördelat på måltider för de fyra förskolorna i dl/barn och förskoledag

Ur tabell 3 framkommer att frukosten var av betydelse för mjölkkonsumtionen under en förskoledag på de förskolor där det serverades. Utifrån riktlinjen kan man däremot dra slutsatsen att ingen av dem nådde upp till rekommenderad mängd för kalcium vid frukost (1). Rekommendationen för kalcium omräknad till dl mjölk är 2 dl/barn och frukostmål. Till mellanmål når endast en av förskolorna upp till rekommenderad mängd för kalcium som omräknat till mjölk är 1,75 dl/barn och mellanmål. För de förskolor som, trots rekommendationen, ibland serverade mjölk till lunch, bidrog denna med en betydande del av barnens dagliga konsumtion av mjölk på förskolan.

5.2 Resultat från intervjuerna

5.2.1 Val av måltidsdryck

Av de fyra förskolorna, som deltagit i studien, uppgav tre av dem att de har gått över till att servera enbart vatten som måltidsdryck efter att ha gått en kurs i regi av Hälsomålet. Övergången, från att ha serverat både mjölk och vatten som alternativa drycker till att enbart servera vatten, har skett från ett halvt till ett och ett halvt år före studien. Den fjärde förskolan uppgav att rutinen funnits i över sju års tid hos dem.

Orsaken till den nya rutinen var, för de tre första förskolorna, att personalen under kursen blivit informerade om att vatten är den dryck som rekommenderas som måltidsdryck. På den förskola, som haft rutinen längst, var de inte helt säkra på varför men tror att det till en början var ekonomiska skäl som styrde vilken dryck som serverades. Senare har även de fått samma rekommendationer av Hälsomålet som de övriga förskolorna och då fortsatt att servera vatten som måltidsdryck av den anledningen.

5.2.2 Attityder kring riktlinjens val av dryck och mjölkens betydelse i förskolan

Kökspersonalen

Alla fyra köksbiträden uppgav att de fått information om att vatten är den dryck som rekommenderas till lunchmålet. Bakgrunden till att vatten rekommenderas har de också fått information om men merparten minns den inte. ”Jag kommer inte ihåg varför, men råden säger så”.

Alla känner sig osäkra och kluvna inför frågan om huruvida det är bra att skilja mjölk från huvudmålet, dvs. om riktlinjens val av dryck är bra eller ej. Alla biträdena är själva uppväxta med att mjölk är nyttigt och bra att dricka men nu säger dagens experter att mjölk som dryck bör skiljas från huvudmålet. Samtidigt som de vill lita på och följa experternas råd fanns åsikter om att barnen själva borde få välja om de vill dricka vatten eller mjölk till lunch och en oro över om barnen fick i sej tillräckligt med mjölk.

De två köksbiträdena, på de två förskolor där det inte serverades frukost, trodde att barnen nu drack mindre mjölk med de nya rutinerna att endast servera vatten till lunch. På de två förskolor som även serverade frukost trodde ett av biträdena att det möjligen dracks lite mindre nu medan den andre var osäker. Alla fyra trodde att barnen drack mer mjölk på de förskolor som serverade mjölk som alternativ dryck även till lunch.

Uppskattningen om hur mycket mjölkprodukter barnen fick i sig på förskolan var allt ifrån 1dl upp till 5 dl om dagen. Ett av de fyra biträdena ansåg att barnen drack för lite mjölk under dagen och att de inte nådde upp till den rekommenderade mängden. De andra tre tyckte att de fick i sej en lagom mängd och trodde, eller hoppades, att de nådde upp till den rekommenderade mängden.

Alla fyra köksbiträdena ansåg att mjölk var viktig, både som näringskälla och energikälla. Tre av fyra trodde att barnen fick i sej tillräckligt via kosten om denna var variationsrik medan en av dem trodde att mjölk även behövdes för att de skulle få i sej tillräckligt med energi.

Köksbiträdena trodde inte att mjölk hade någon större inverkan än vatten på hur mycket eller lite barnen åt av maten. En av dem trodde möjligen att den spelade in när det serverades en mindre populär rätt:

”När det är mat som barnen inte tycker om kan det hända att de hellre dricker lite extra mjölk. Men å andra sidan så kanske de ändå inte ätit av maten om de bara serverats vatten och med mjölken får de då i sej lite mer näring.”

Avdelningspersonalen

På den information som getts om bakgrunden till riktlinjen nämnde sex av åtta att anledningen var att för mycket mjölk inte var bra. Hälften(fyra av åtta) nämnde också att järnupptaget försämras när man drack mjölk till maten. Även anledningar som att näringsupptaget skulle bli försämrat och att ”man får för lite proteiner” om man dricker mjölk till lunch nämndes.

Flertalet av avdelningspersonalen, sex av åtta, tyckte att det var bra att skilja mjölk som dryck från huvudmålet. Motiveringarna var att de litade på, eller hoppades på, att rekommendationen hade relevans, dvs. att barnen annars kunde dricka sig mätta av mjölk i stället för att äta, att barnen fick tillräckligt med mjölkprodukter via de andra målen och möjligen drack mer vid dessa tillfällen om det inte serverades mjölk till lunch. Samtidigt nämnde de att de hade svårt att bilda sig en uppfattning eftersom de fått höra så mycket olika information om ämnet och ”hur går det med de barn som inte äter maten de får och bara dricker vatten? Dricker de mjölk får de i varje fall i sej nåt”. En av de åtta ur personalen var orolig över att barnen nu kanske fick i sej för lite mjölk. Egna rutiner speglade också åsikten ”Tycker själv att det är godare med vatten till lunch och så dricker jag mjölk till middagen senare”.

Fyra av de åtta trodde att barnen fick i sig mindre mjölk med nuvarande rutiner än innan, då mjölk även serverades till lunch. Andra hälften trodde att de fick i sej ungefär samma mängd nu. Orsaken till det senare var att de bl.a. trodde att samtidigt som de ändrade mjölk-/vattenrutinen så ändrade de på matsedeln. Sex av åtta ansåg att mellanmålen innehöll mer mjölkprodukter nu än innan. En annan orsak var att personalen troligen skulle vara mer medveten och observant och se till att barnen fick i sig tillräckligt med mjölkprodukter till mellanmålen. De två avdelningar som inte serverade frukost trodde att barnen nu fick i sig en mindre mängd mjölkprodukter.

All personal som intervjuades ansåg att mjölk är en viktig närings- och energikälla. Fem av åtta, varav fyra serverade frukost, trodde att de flesta av barnen nådde upp till den dagliga rekommendationen. Vid en uppskattning om hur mycket de fick i sej under en förskoledag blev svaren från 1 till 4 dl. Merparten trodde att barn i förskolor som serverade mjölk även till lunch fick i sej mer mjölk under en förskoledag.

Sex av åtta ansåg att barnen fick i sej tillräckligt med energi via kosten under förutsättning att maten var bra sammansatt. Fyra av åtta trodde att mjölk mättade mer än vatten och att det kan hända att barnen drack lite mer mjölk istället för att äta mat, speciellt vid tillfällen då de inte tyckte om maten. De andra fyra trodde inte mjölk mättade mer än vatten.

”Vad det än är för dryck kan den mätta, vatten som mjölk. Det gäller att man har uppsyn över detta.”
Upp    

Diskussion

6.1 Metod

Antalet förskolor som undersökts är endast fyra stycken och de är inte slumpmässigt uttagna. Därför går det inte att utifrån dessa resultat dra några generella slutsatser om förskolor i allmänhet . Resultaten speglar endast barnens genomsnittliga mjölkkonsumtion på de fyra undersökta förskolorna. Resultaten kan däremot vara intressanta för just de här fyra förskolorna och fungera som diskussionsunderlag samt vara en ”startmotor” för en eventuellt större undersökning.

Mätningarna på de olika förskolorna har inte gjorts på helt identiska sätt. Anledningen är att förskolorna hade olika förutsättningar för mätning av mjölkproduktkonsumtionen. Spill och svinn har troligen förekommit men felen bedöms vara av måttlig storlek.

Personalen och barnen kan möjligen ha påverkats av att mätningarna pågick och som kan ha lett till en överskattning av konsumtionen. Författaren har personligen utfört mätningarna över barnens mjölkkonsumtion vilket borde minska felen jämfört med om flera personer utför mätningen.

Konsumtionen på de fyra förskolorna studerades i tio arbetsdagar. Barnen nådde inte upp till rekommenderad genomsnittsmängd för mjölk och mjölkprodukter på någon av förskolorna. Eftersom att det fanns stora variationer i barnens genomsnittliga mjölkkonsumtion från dag till dag kan det behövas ytterligare några mätveckor för att man med säkerhet ska kunna fastställa om förskolebarnens genomsnittliga konsumtion av mjölk och mjölkprodukter på dessa förskolor når upp till rekommenderad mängd eller ej.

Fördelen med personlig intervju är att det är möjligt att förklara eventuella otydligheter i frågeställningarna. Svaren blir mer omfattande och det blir möjligt att få en fördjupad kunskap om det man vill veta just på dessa förskolor. Resultaten kan däremot inte fullständigt generaliseras. Svaren från intervjuerna med köks-och-avdelningspersonal kan ha påverkats av hur frågorna formulerats och av författarens subjektiva bedömning av svaren.

Planering av projektet och utvärdering av resultaten kan möjligen ha blivit påverkad av att handledning inte varit neutral.

6.2 Resultat

Resultaten från mätningen av mjölkkonsumtionen visar att ingen förskoleavdelning nådde upp till det rekommenderade snittvärdet på 3,25 -3,75 dl/barn och förskoledag. Detta trots att personalen (framförallt köksbiträdena) i alla fyra förskolor har fått utbildning, av olika längd, angående Barnomsorgens riktlinjer (1) i regi av Hälsomålet. Utbildningen har bl.a. lett till att två av förskolorna utvecklat en s.k. ”typmatsedel” över alla dagens mål på förskolan. Typmatsedeln, är utarbetad och näringsberäknad utefter ”Riktlinjer för barnomsorgens måltider” (1). Mellanmålen på förskolor anses ha låg näringsmässig kvalité eftersom de ofta har högt sockerinnehåll. På de undersökta förskolorna var de däremot mer baserade på mjölkprodukter och innehöll lite socker.

Hur går de för de förskolor som inte har möjlighet till utbildning och beslutar att ta bort mjölken till lunch? Med dålig kunskap om vikten av frukostar och mellanmål rika på mjölk och mjölkprodukter finns stor risk att barnen på dessa förskolor hamnar på en lägre näringsmässig kvalité samt att mjölkkonsumtionen blir allt för låg.

Frukost på förskolan är av betydelse för att man ska kunna nå upp till rekommendationen angående mjölkkonsumtionen. Frukostarna som serverades på förskolorna var sammansatta för att ge ett högt mjölkintag. På en av förskolorna serverades bl.a. gröt tillagad på mjölk vid flera tillfällen. Trots detta nådde barnen i genomsnitt inte upp till rekommenderad mängd mjölk och mjölkprodukter. Om ingen frukost serveras på förskolan och barnet inte får samma möjlighet till liknande frukost hemma bli det ännu svårare att nå upp till rekommendationen.

För de förskolor som, trots rekommendationen, serverade mjölk till lunch ibland blev detta av stor betydelse för den totala konsumtionen över dagen. Det blev speciellt märkbart för den förskola där barnen hade den minsta genomsnittliga mjölkkonsumtionen. Att barnen, på en av de förskolor, som inte serverade frukost ändå kom upp i ett så pass högt snitt som den gjorde kan bl.a. förklaras med att det serverades mjölk till lunch en gång i veckan. En ytterligare orsak var att denna förskola serverade ost till mellanmål flera ggr i veckan. De andra förskolorna följde i stort riktlinjens rekommendation om att servera dubbelt så mycket köttpålägg som ost under en vecka. Barnen drack även mer mjölk i snitt per gång än på de övriga förskolorna. Det kan bero på individuella skillnader mellan barnen på de olika förskolorna och på¨ att rutiner kring mellanmålet påverkade barnen på den förskolan så att det blev naturligt för dem att dricka mer mjölk.

Att barnen på en annan förskola hamnade på en genomsnittlig konsumtion som var mycket lägre än de andra tycks ha flera förklaringar. Förskolan var den enda förskola med ur och skurprofil. Mellanmålen serverades, med undantag för en dag, utomhus. Vid flera tillfällen var det väldigt kallt ute och de gångerna drack barnen mätbart mindre. Förskolan hade tidigare vid kyligt väder serverat varm choklad. Denna vinter var den första vintern som man dragit ner choklad till en gång per vecka och förskolan var i färd med att testa fram alternativa varma, osötade drycker som t.ex. buljong och soppa. Eftersom barnen behöver tid för att vänja sig vid nya smaker är det möjligt att de drack mindre än vanligt de gånger en ny dryck serverades. Tack vare att barnen serverades mjölk till lunch de gånger som mellanmålen inte innehöll mjölkdryck fick de en viss kompensation för detta.

En ytterligare anledning till det lägre resultatet var att det på förskolan fanns fler barn som inte åt eller drack mjölkprodukter jämfört med de andra förskolorna vilket sänkte genomsnittskonsumtionen. Av utrymmesskäl i köket uteslöts oftast mjölk i matlagningen. Ytterligare orsaker till den låga mjölkkonsumtionen kan vara att fil och yoghurt inte serverades på vinterhalvåret samt att hårdostkonsumtionen var lägre hos barnen på denna förskola jämfört med de andra förskolorna. För att barnen på denna förskola ska ha en rimlig chans att nå upp till rekommendation om en konsumtion av 3,25-3,75dl/barn och förskoledag tycks det som de behöver dricka mjölk både till lunch och till mellanmål, framförallt under vinterhalvåret.

Att riktlinjens val av dryck till lunch i förskolan är vatten, och inte mjölk, motiveras dels med att kalcium är en av de kostfaktorer som hämmar järnupptaget, dels att mängden protein kan bli för stor om mjölk intas till lunch och dels för att stora mängder av mjölk leder till att barnen äter för lite av andra viktiga näringsämnen, t.ex. järn och till sist att det helt enkelt räcker med mjölk vid de övriga målen under dagen(1).

Utifrån de senaste studierna (11-13,17-18) finns det inga belägg för att kalcium har någon effekt på järnabsorption och järnstatus på sikt. Att inte servera mjölk som måltidsdryck till lunch av den anledningen tycks inte rimlig i nuläget. De andra anledningarna, som nämndes ovan, till varför mjölk inte ska serveras till lunch (1) har inte heller här gått att hitta belägg för, men antalet studier i ämnet är få.

Intervjuerna gav intryck av att informationen om bakgrund till riktlinjens val av dryck är komplicerad och lätt kan misstolkas av den personal som ska arbeta utefter riktlinjen. En fara med det kan bli att personalen till slut tror att mjölk inte är bra överhuvudtaget. Personalen litar på att det kostexperterna säger är riktigt och vill gärna följa råden som ges av dem. Därför är det av stor vikt att informationen om riktlinjerna ges så att de inte kan misstolkas.
Upp    

Slutsats

Mätresultaten på de undersökta förskolorna visar att en stor del av barnen i genomsnitt inte når upp till riktvärdet för dagligt intag av mjölk och mjölkprodukter på förskolan. Detta trots att personalen på förskolorna fått utbildning angående riktlinjerna om barnomsorgens måltider (1) och hur de ska följas för att uppnås.

Flertalet av den personal som intervjuades hade svårt att minnas delar eller helheten av bakgrunden till riktlinjens rekommendation att servera vatten till lunch och mjölk till frukost och mellanmål. Personalen visade även en ambivalens till riktlinjens val av dryck som tyder på att den information som getts varit svår att tolka och helt accepteras.

Enligt ny forskning är det tveksamt om kalcium har någon hämmande effekt på järnabsorption och järnstatus på sikt.

Riktlinjen för barnomsorgens måltider är inte uppdaterad till den senare upplagan av SNR 2005 men väntas bli det under våren 2006. Om riktlinjens val av dryck ändras är det viktigt att innan veta hur mycket mjölk och mjölkprodukter som barnen under en förskoledag verkligen konsumerar och att personalen ute på förskolorna får en tydlig information om hur vetenskapen och myndigheterna ser på frågan.
Upp   

Referenser

1. Lindeskog P, Marmur A, Callmer E, Wållberg L, Becker W, Enghardt H, et al. Barn och matlust- Mat i Barnomsorgen. Första upplagan. Växjö. Davidsons Tryckeri AB. Livsmedelsverket, Stockholmsläns landsting, kommunförbundet 1996

2. Statens Livsmedelsverk. Svenska Näringsrekommendationer (SNR) om näring och fysisk aktivitet. Fjärde upplagan. Uppsala 2005

3. Sepp H, Hofvander Y, Abrahamsson L. The role of milk in Swedish pre-school children?s diet. Scand J Nutr2001;45:131-6

4. Hägg A, Nordlund G, Jacobson T, Rössner S. Mjölk eller vatten som måltidsdryck vid lunch på förskolan. Pedagogiska institutet, Umeå Universitet.1997;52

5. Svenska Storhushåll. Mätning förskola och skola-Attityder till och förekomst av mjölk i förskolor och skolor. 2005

6. Svenska Storhushåll. Konsumtion av mjölk och mjölkprodukter i förskolan. 2004

7. Jacobsson T, Nordlund G. Förskolebarnens matvanor om måltidsmönster, energi och näringsintag på förskolan och i hemmet. Pedagogiska institutet, Umeå Universitet. 1994;43

8. Becker W, Enghardt Barbieri H, Svenska barns matvanor 2003-resultat från enkät frågor. Avd för information och Nutrition. Livsmedelsverket 2003

9. Enghardt Barbieri H, Lindvall C. De svenska näringsrekommendationerna översatta till livsmedel - Underlag till generella råd på livsmedels- och måltidsnivå för friska vuxna. Livsmedelsverkets rapport 2003;1

10. Gleerup A, Rossander-Hulthén L, Gramattokowski E, Hallberg L. Iron absorption from the whole diet: comparison of the effect of two different distributions of daily calcium intake. Am J Nutr 1995;61:97-104

11. Lönnerdal B. Does a high dietary intake of calcium adversary affect iron status in humans?. Scand J Nutr 1999;43:82-84

12. Tidehag P. Inverkan av kalcium på järnabsorption och järnstatus. Forskning special Svensk Mjölk 2001

13. Bendich A.Calcium Supplementation and iron status of females. Nutrition 2001; 17:46-51

14. Molgaard C, Kaestel P, Michaelsen K F. Long-term calcium supplementation does not affect iron status of 12-14-y-old girls. Am J Clin Nutr2005;82(1):98-102

15. Hallberg L, Rossander-Hultén. The interaction between calcium and iron Are there explanations for conflicting results?. Scand J Nutr 1999;43:77-81

16. Tidehag P,Sandberg A-S, Hallmans G, Wing K,Turk M, Holm S, Grahn E. Effect of milk and fermented milk on iron absorption in ileostomy subjects. Am J Nutr 1995;62:1234-8

17. Ames S k, Gorham B, Abrams S A. Effects of high compared with low calcium intake on calcium absorption and incorporation of iron by red blood cells in small children. Am J Clin Nutr 1999;70(1):44-48

18. Wauben P M, Atkinson S. Calcium does not inhibit iron absorption or alter iron status in infant piglets adapted to high calcium diet. Am J Nutr 1999;129:707-711

19. Hallberg L, Rossander-Hulthén, Brune M, Gleerup A. Calcium and iron absorption: Mechanism of action and nutritional importance. Eur J Clin Nutr 1992;46:317-327
Upp    

Intervjumall

1. Vilka dryckesalternativ finns till lunch? Hur kommer det sej?

2. Hur länge har denna dryck serverats som det enda dryckesalternativet till lunch?

3. Tycker du att denna dryck, i huvudsak, ska vara det enda alternativet till lunchmåltiden?

4. Tycker du att det är bra att skilja mjölkdryck från huvudmålet? Hur kommer det sej?

5. Tror du att barnen generellt dricker mer, mindre eller lika mycket mjölk nu jämfört med när det fanns mjölk och vatten som dryckesalternativ till lunch?

6. Vilken information har du fått om riktlinjen angående val av dryck och bakgrunden till denna riktlinje? Vad anser du om denna?

7. Hur mycket mjölk/mjölkprodukter tror du barnen generellt får i sig under en dag på förskolan?

8. Tycker du att barnen generellt dricker lagom, för mycket eller för lite mjölk under en förskoledag?

9. Tror du att barnen når upp till den dagliga rekommendationen av mjölk? Vilket betyder att barn, som går full tid på förskolan, ska dricka 75 % av det dagliga mjölkprodukt intaget på förskolan dvs. 3.25-3.75 dl per förskoledag?

10. Tycker du att mjölk är en viktig eller överflödig näringskälla för barn?

11. Tycker du att mjölk är en viktig eller överflödig energikälla för barn?

12. Tror du att det är någon skillnad på förskolebarns intag av mjölk/mjölkprodukter mellan förskolor som serverar mjölk respektive vatten som måltidsdryck?

13. Tror du att barnen, under en förskoledag, generellt får i sig tillräckligt med energi via kosten eller tror du att mjölk även behövs för att barnen ska kunna tillgodose sitt energibehov?

14. Tror du att ett barn, som dricker mjölk tillsammans med mat, äter lika mycket mer eller mindre av maten än ett barn som dricker vatten?
Upp   

Sammanfattning

Enligt Riktlinjer för Barnomsorgens Måltider(1) rekommenderas vatten till lunch medan mjölk rekommenderas till frukost och mellanmål på förskolan. Tidigare undersökningar har visat att barnen inte når upp till rekommenderad mängd mjölk och mjölkprodukter om riktlinjen följs samt att det inte finns några belägg för motiven att inte servera mjölk till lunch.

Huvudsyftet har varit att undersöka om barnen, på fyra förskolor, når upp till den genomsnittliga rekommendationen av mjölk och mjölkprodukter under en förskoledag. Del i syftet har varit att undersöka personalens attityder till riktlinjens val av dryck samt att via litteratur studera bakgrunden till riktlinjen.

Fyra förskolor deltog i undersökningen. Enligt mätningarna nådde ingen av förskolorna upp till den rekommenderade genomsnittliga mängden mjölk och mjölkprodukter på 3,25-3,75 dl/barn och förskoledag. Barnens genomsnittliga konsumtion av mjölk och mjölkprodukter på de fyra förskolorna var, för de tio mätdagarna, 2,8 dl/barn och förskoledag för två av förskolorna och 2,4 respektive 1,0 dl/barn och förskoledag för de andra två förskolorna. För att säkert konstatera skillnaden mellan rekommenderad och uppmätt mängd skulle det behövas ytterligare ett par veckors mätningar

Fyra köksbiträden samt åtta stycken av den pedagogiska personalen intervjuades angående attityder till riktlinjens val av dryck till lunch. Intervjuerna visade på en osäkerhet hos personalen angående kunskap och åsikter om riktlinjens val av dryck.

Utifrån litteraturstudierna gick det inte att finna belägg för att kalcium har en långsiktig effekt på kroppens absorption av järn och järnstatus.

Trots att personalen utbildats om riktlinjen och dess bakgrund var förskolebarnens genomsnittliga mjölkkonsumtion lägre än den rekommenderade konsumtionen av mjölk och mjölkprodukter. För att säkra att riktlinjen följs bör personal och beslutsfattare veta hur mycket mjölk och mjölkprodukter barnen verkligen konsumerar på förskolorna samt att den information som ges till förskolorna angående riktlinjen är entydig och lätt att förstå.
Upp

Maja Nordström

LRF Mjölk

Livsmedelsagronom. Ansvarar för konsumtionsfrågor (tidigare Mjölkfrämjandet).

Kontakt