Nu gäller samma regler i hela Europa

För att hjälpa mejeriföretag och mjölkbönder att uppfylla nya hygienkrav för foder och livsmedel har Svensk Mjölk arbetat fram branschriktlinjer. Ett komplext och omfattande arbete som ska leda till enklare och billigare kontroller.

NU FÅR DET VARA SLUT PÅ SNUSKET, tyckte Marit Paulsen. I kölvattnet av galna ko-sjukan och dioxinskandalen låg hon på som en hök för att förbättra livsmedelssäkerheten i Europa. »Målet måste vara det självklara; att all mat, om den så är billig, dyr, närodlad eller långväga ifrån, ska vara ofarlig.

För att nå dit krävs öppenhet, spårbarhet, renlighet och redlighet i en gemensam europeisk livsmedelslagstiftning«, propagerade hon under sina fem år i Europaparlamentet. Och »mattanten från Sverige« fick som hon ville. Baxade sitt förslag om livsmedelshygien samt foder- och livsmedelskontroll genom parlamentet och ångade på i förhandlingar med både eu-kommissionen och Ministerrådet. Tills beslut fattades på våren 2004. 

– Genom detta kontrollsystem som jag kallat »Matens FBI«, blir Europa ännu lite säkrare. Både för människorna och djuren, menar Marit.

Ur konkurrenssynpunkt blir ett gemensamt kvalitetstänk också rättvisare för företagen i de 27 EU-länderna. Som en röd tråd genom lagstiftningspaketet löper principen om producentansvar längs hela livsmedelskedjan – från jord till bord. Vilket betyder att livsmedelslagen som tidigare började gälla från mjölktanken numera gäller redan från spenen. 

Svensk Mjölk bevakade turerna noggrant, långt innan beslutet fattades i Bryssel. På ett tidigt stadium gjordes också en analys av vilka problem som kunde uppstå vid mjölkhanteringen på gården.

DEN NYA LAGSTIFTNINGEN som trädde i kraft 2006, betonar förebyggande arbete och beskriver mer vad som ska åstadkommas än hur. I lagstiftningen uppmuntras branscherna att skriva nationella
branschriktlinjer för att hjälpa företagen att uppfylla lagkraven. Svensk Mjölk antog utmaningen. I samråd med medlemsföretagen beslöt Svensk Mjölk att tillsätta två arbets grupper, en för mejerisidan och en för gårds sidan. Mötena har varit många och långa.

– Ett gigantiskt, komplext och tidskrävande arbete. Men också väldigt givande, sammanfattar projektledaren Anders Christiansson, forskare på Svensk Mjölk. Forskarkollegan Inger Andersson har ansvarat för att sammanställa de överenskomna riktlinjerna i begriplig form. Eva Tollin Odbratt, Svensk Mjölks expert på livsmedelslagstiftning, har framför allt hållit i kontakterna gentemot myndigheterna. Många av branschorganisationens experter har bidragit med sin kunskap.

– Vi har fått mycket positiv respons från både Livsmedelsverket och Jordbruksverket som också har varit till stor hjälp i hela processen, säger Eva.

INGER FRAMHÅLLER engagemanget från mejeriföretagen.

– Genom att träffas ofta har vi fått möjlighet att dryfta det mesta, oväntade vinklingar och nya tank ar som varit värdefulla för slutresultatet, fortsätter Inger.

De mindre mejeriföretagen som inte deltog i mötena har läst förslagen och kommit med synpunkter i efterhand. I remissrundan deltog även husdjursföreningarna och Sveriges Konsumentråd.

Alternativet till branschriktlinjer hade varit att varje livsmedelsaktör gjort sina egna tolkningar och fört enskilda diskussioner med myndigheterna.

– En stor fördel och nytta med branschriktlinjerna är enklare och billigare kontroller för både mejeriföretag och mjölkbönder, säger Anders.

I förordningarna står det nämligen att myndigheterna ska ta hänsyn till bransch riktlinjer när sådana finns. Och att kontrollerna ska anpassas därefter.

I Sverige är Svensk Mjölk bland de första att upprätta riktlinjer som underlättar för medlemsföretagen att uppfylla de nya hygienförordningarna.

– SVENSK MJÖLKS STYRKA ÄR just att vi har hela kunskapen från genetik och utfodring till mjölkkvalitet och hälsa inom en och samma organisation, säger Anders.

Svensk Mjölks motsvarighet i Danmark har gjort ett liknande arbete för att vägleda sina medlemsföretag. För mejerisidan, som tidigare varit relativt reglerad via mjölkdirektivet, innebär hygienförordningarna inga revolutionerande nyheter. Men mycket arbete har ändå lagts ner på att sammanställa alla rutiner och förebyggande åtgärder som de nya förordningarna medför. Att sätta sig in i andra lagar som tangerar de nya förordningarna har också varit nödvändigt.

MEST KRAFT HAR Svensk Mjölk dock ägnat åt att sätta ihop och beskriva de rutiner som hjälper mjölkbönderna att uppfylla kraven. Mjölkbönderna omfattas numera av livsmedelslagen och
säkerhetsnätet ska täcka hela vägen bakåt till fodrets kvalitet. När larmet går ska man enkelt kunna spåra felet både bakåt och framåt i produktionskedjan.

Branschriktlinjer för mejerisidan, ett 72-sidigt häfte, var granskat och klart att användas i juli förra året. När som helst väntas besked från Livsmedelsverket och Jordbruksverket angående förslaget till branschriktlinjer till mjölkbönder.

INSPEKTÖRERNA SKA SOM tidigare kontrollera mejerierna. På gårdsnivå är det än så länge tänkt att kommunerna ska stå för kontrollen. Något som Svensk Mjölk har protesterat emot och nu utreder regeringen frågan. Intentionen är att skapa ett så effektivt system som möjligt, så att den enskilde företagaren inte belastas med fler kontrollbesök och högre kostnader än nödvändigt. I utredningsuppdraget framhåller regeringen att det kan finnas skäl att samla kontrollen av livsmedel och foder i statlig regi.

– Ett kontrollsystem i statlig regi borgar för att kontrollerna blir mera likvärdiga i hela landet, säger Anders. Genom att vi har tagit fram branschriktlinjer räknar vi med att böndernas egna kvalitetskontroller vinner förtroende, vilket skulle innebära en låg kontrollfrekvens från myndig heternas sida, tillägger han.

ATT EN BRANSCHORGANISATION upprättar riktlinjer ger också konsumenten en signal om att man tar frågan om säker mat på allvar.

– Som mjölkbonde eller mejerist kan du nu sträcka på dig ytterligare, framhåller Eva. Du står för kvalitet i varje detalj. Den som konsumerar svenska mjölkprodukter kan känna sig trygg.

Vilket stämmer på pricken med Marits ambition. Nämligen att var du än befinner dig mellan Algarvekusten i Portugal och finska Karelen ska du känna trygghet med vad du äter. 

Reportage ur årsredovisningen 2006.