I februari 2008 delades Guldmedaljen ut för femtionde gången. Det blev en festlig och oförglömlig dag för många människor. Mats Johansson från Klippan är en av dem som åkte till Stockholm för att ta emot den högsta utmärkelse en mjölkföretagare kan få.

MATS JOHANSSON TAR EN SISTA KOLL i väskan för att se att han fått med allt. Det är söndag förmiddag och för en gångs skull har han inte varit ute hos korna. Marie Nilsson som är anställd på gården har ryckt in för att mjölka i dag. 

- Man vill inte lukta ladugård när man åker på en sådan här resa. Det känns faktiskt nästan som Nobelpriset. Tv-sänd medaljutdelning med Kungen och galamiddag med god mat. Det här ska bli väldigt spännande, säger Mats.

I VÄSKAN LIGGER nya blanka skor och en helt ny mundering från Klippans herrekipering. Där fick han särskild service eftersom expediten hade läst om honom och Guldmedaljen i Helsing-
borgs Dagblad. 

– Hon visste allt om att jag skulle till Stockholm och firas så vi kom överens om en grågrön kostym som kändes glad. Sedan fick jag slipsen, näsduken till kavajfickan och strumporna på köpet.

Festligt redan från starten

På Hässleholms station sammanstrålar guldmedaljörerna från Skåne. De hinner knappt sätta sig i förstaklasskupéns sköna stolar innan tågvärdinnan dyker upp med lunch. Kerstin Fredlund som är kvali-
tetsansvarig på Skånemejerier har ansträngt sig för att även resan ska bli festlig.

– Det ska vara högtidligt och full service redan från början. Det här är ett väldigt speciellt tillfälle och det ska kännas, säger hon.

KERSTIN FREDLUND HAR VARIT med på en mängd Guldmedalj-
utdelningar och hon säger att upplägget i princip sett likadant ut alla år. Det som förändrats är att många av medaljörerna numera har större besättningar och framför allt är de yngre.

– Förr var det vanligt att karriären avslutades i samband med Guldmedaljen. I dag är det ofta mjölkföretagare mitt uppe i pro-
duktionen som belönas. Men utmärkelsen är lika viktig för det. Skulle man ta bort Guldmedaljen tror jag det skulle bli samma ramaskri som om man tog bort Kalle Anka på julafton.

MATS OCH KOLLEGORNA i kupén är bevis på föryngringen. De flesta är i 50-årsåldern med en bra bit till pensionen. Förutom att de är förhållandevis unga har de också ett nedärvt kvalitetstänk gemensamt. Flera har en förälder som också fått Guldmedaljen och totalt bland årets 59 pristagare har ett 15-tal en medalj att brås på. Mats är en av dem.

- Min mor ville inte sluta mjölka förrän hon fått ihop till Guldmedalj-
en. Då var det 31 år som gällde i Skåne så jag fick vänta in henne innan jag kunde börja samla till min. Men jag förstår att hon inte släppte de där sista åren. Jag hade inte velat missa det här, säger han.

05:20 - kö till frukosten

Väl framme i Stockholm blir det en snabb taxifärd till hotell Hilton vid Slussen. Mats går och lägger sig hyfsat tidigt efter välkomst-
middagen och ett samtal hem till brodern för att höra att allt är okej hemma på gården.

NÄR KLOCKAN RINGER vid fem nästa morgon är Mats förvånansvärt
snabbt på benen. Och han är inte den enda. Redan tjugo över fem ringlar kön lång till frukostmatsalen. En dryg timme senare är upp-slutningen mangrann vid bussarna och en och annan passerande
stockholmare höjer förvånat på ögonbrynen åt denna tidiga ansamling människor i kostymer, klänningar och folkdräkter. Huvudstaden svarar med att visa sig från sin vackraste sida. När bussarna kör över Skeppsbron i Gamla stan går solen upp som ett rött eldklot över Strömmen.

– Ni ska veta vilken tur ni har, de senaste åren har det varit snöstorm och rusk, konstaterar veteranen Kerstin Fredlund.

I Läkarsällskapets festlokal står redan tv-kamerorna uppställda. För första gången ska Guldmedaljutdelningen filmas och sändas direkt i SVT 24. För att allt ska klaffa och för att ingen ska snubbla på sladdarna krävs en genrepetition. Svensk Mjölks projektledare Hans
Andersson behöver bara påpeka en sak efteråt:

- Tänk på att många av er är starka och har bra nypor. Kläm inte åt för hårt när ni hälsar på Kungen. Han hälsar på väldigt många människor på en dag så spara hans hand.

UPPMANINGEN VÄCKER en hel del munterhet och det är upprymda pristagare som grupperar sig för dagens första fotografering. I den stora hallen utanför festlokalen börjar anhöriga som vill vara med på ceremonin strömma till och bland annat dyker Mats systerson Magnus Thelander upp från Uppsala.

När klockan är kvart i nio är alla på plats i festsalen igen och en stund senare tystnar det lågmälda mumlet tvärt. Kungen och Drott-
ningen träder in och Svensk Mjölks ordförande Gunnar Pleijert tar plats i podiet.

– En gammal medalj som nu är modernare än någonsin, börjar han sitt tal till medaljörerna.

Gillad av regeringen

Till pianoackompanjemang är det sedan dags för den riktiga utdelningen. När Mats väl hara tagit emot sin medalj på scen släpper all nervositet och han ler brett. Men plötsligt häpnar han. Folkhälsominister Maria Larsson har börjat tala och även hon har läst om Mats. I sitt anförande nämner hon honom och hans filosofi om att ompysslade kalvar blir lugna kor.

– Mjölkbonden Mats Johansson i Klippan är 55 år och säger att han gärna vill fortsätta tio år till. Det gillar vi i regeringen, säger Maria Larsson.

MÅNGA I MATS NÄRHET följer ut-delningen på tv och när han senare slår på telefonen har han fullt med nya meddelanden. Bland annat har de tre barnen ringt och han får också höra att jublet blev stort i en lågstadieklass hemma i Klippan. Eleverna ska följa Mats gård under ett år och tv-inslaget fick dem att känna att deras mjölk-
bonde Mats var en kändis.

EFTER CEREMONIN är stämningen fortsatt uppsluppen och nu blänker det av guldmedaljer på kavajer och dräkter. Mats passar på att prata med kollegor från landets olika hörn.

– Det är spännande att höra hur Arlabönderna, Milko-folket och de från Norrmejerier jobbar. Det kan skilja rätt mycket på norr och söder även om kvaliteten är densamma.

TILLSAMMANS MED DE ANDRA guldmedaljörerna sätter sig Mats i sightseeingbussen med slutdestination Skansen. Där blir det lunch på Solliden.

– Se er som hedersgäster här i dag, säger Skansenchefen
John Brattmyhr som tillsammans med Gunnar Pleijert står i dörren och hälsar på alla.

Aldrig för sent för ett kotips

Väl tillbaka på hotellet passar Mats på att ta en tupplur innan festsupén startar vid sju.

Årets Kock 2007, Tommy Myllymäki, har komponerat trerätters-menyn som bland annat består av dillrimmad hälleflundra, timjan-stekt kalventrecôte och en efterrätt med choklad, vetebröd, päron och grädde. Middagen bjuder också på fler hyllningstal. Bland annat ger Milkos tidigare ordförande Ingvar Persson beröm.

– Guldmedaljen är verkligen en bedrift. Era år av kvalitet har på en genomsnittsgård inneburit nästan 2,2 miljoner knäböjningar, summe-rar han.

NÄR DEN SISTA GRÄDDEN skrapats upp från efterrättstallrikarna
spelar bandet Milkshakers upp. Mats virvlar runt med bordsdamen Cecilia Åkesson från Blekinge och på dansgolvet blandas bönder som tävlingsbuggar på fritiden med de som dansar mer sällan.

Vid midnatt konstaterar Mats att han hållit igång nästan 20 timmar. I baren rör sig samtalen mellan högt och lågt och då och då dyker ämnet kor upp igen.

– Egentligen är det väl aldrig för sent för ett kotips. I ungdomen var vi tre killar som brukade åka hem efter danserna och laga mat och diskutera kor till fem på morgonen. Oj, oj, då löste man många problem. Men just nu känns tillvaron rätt problemfri, ler Mats och smuttar på sin drink.

Reportage från januari 2008.
Text: Ingela Winstrand
Foto: Sandra Henningsson
Foto: Jann Lipka (handslaget med Kungen)