Svensk Mjölk vill

Svenska politiker ska driva en jordbrukspolitik som utvecklar svensk mjölkproduktion. En helt avreglerad jordbrukspolitik i EU är idag inte aktuell. Svenska politiker måste istället använda de möjligheter som den gemensamma jordbrukspolitiken ger för att skapa samhällsnytta och goda förutsättningar för svensk livsmedelsproduktion. Politiken måste ge långsiktiga spelregler för att mjölkbönderna ska våga satsa på framtiden.

Svenska politiker måste tydligt driva frågor om nyföretagande och se mjölkbonden som en resurs för att skapa jobb. Frågor kring företagsutveckling ska komma högt upp på den politiska dagordningen. Företag på landsbygden är a och o för att hela Sverige ska leva.

Svenska politiker ska främja produktionen av svensk mat och miljövärden som öppna landskap och biologisk mångfald. Politiken ska verka för ett aktivt brukande av mark och inte som nu stödja mark som inte utnyttjas för produktion av mat. Det är nödvändigt för att säkerställa en svensk livsmedelsproduktion.

Alla barn ska erbjudas mjölk till lunch varje dag i skola och förskola, oavsett ålder och skolform. Idag väljer allt fler kommuner att spara in på barnens mjölk, trots att mjölk ger mycket och allsidig näring för pengarna. Dessutom rekommenderar Livsmedelsverket att mjölk serveras som dryck till lunch i både förskola och skola.

Kommunernas och landstingens upphandling av mjölk- och mjölkprodukter ska innehålla krav på hållbarhet ur klimat-, miljö- och djurhälsoperspektiv. Det finns en politisk vilja att stödja miljömässigt bra mjölkproduktion vid offentligt upphandling. Upphandlarna måste få hjälp att följa Miljöstyrningsrådets kriterier för upphandling.

Staten ska ha ett övergripande ansvar för att förebygga och bekämpa allvarliga djursjukdomar och smittor som sprids mellan djur och människor. Friska djur är inte bara en smittskydds- och folkhälsofråga, utan också en av de viktigaste frågorna för ett gott djurskydd och ett framgångsrikt mjölkföretagande. Friska djur är avgörande för folkhälsan och konsumenternas förtroende. Insatser från staten och näringen är centralt för ett fortsatt gott djurhälsoläge.

Lagstiftningen om djurvälfärd ska vara tillämpbar, rättssäker och stå i rimlig samklang med den allmänna rättsuppfattningen. Ett exempel är beteslagstiftningen som behöver bli smidigare och mer flexibel. Idag går teoretiska bedömningar oftast före bondens egna iakttagelser av vad som är bäst för djuren. Därför måste riksdagen och berörda myndigheter följa upp lagstiftningen kontinuerligt.